Hakuna matata

Åh, alla barnen var så fina när de uppträdde.
De var så duktiga och jag blev lika förälskad i de yngsta som jag blev för 3 år sedan.
De dansade och gjorde teater om deras livshistorier vilket var hemska upplevelser som man aldrig i hela sitt liv vill utsätta ett barn för.
Det var allt ifrån hot, mord, droger och våldtäckt till att vara ensam och övergiven i slummen och instängd i ett hemskt fängelse.
Och barnen som uppträdde var inte äldre än mig och detta var deras förflutna.
De var bara barn när allt hemskt hände dem.
I vissa delar blev jag så upprörd och ville gråta, det är så fel att det finns sånt här i livet, det är så fel att sånt här pågår just nu.
Dessa barn är inte de ända, det finns fler barn som dem och alla går inte att rädda.
Det är så hemskt... vill så gärna hjälpa till!


Blir dessutom alltid lika berörd när jag ser vilken otrolig glädje de barnen och den övriga befolkningen i afrika utstrålar.
Hur jävla kassa förhållanden de än har levt i har de ändå haft hopp, de tar vara på det dem har och försöker se framåt.
Hade inte befolkningen där nere haft den motivation som de har till att leva skulle ingen överleva.
För hur de har det kan nog ingen som varit där och själv sett förstå.
Inte ens jag som själv vart där, gått i slummen, känt den smutsiga leran mellan mina tår och sett de utsvultna människorna som ber om mat kan riktigt föreställa mig hur ett liv som deras kan se ut.


Det är väll bland annat därför jag aldrig visar någon sorts medlidande när attentionwhores skriver på sina bloggar att de ska dö, eller rivit sig lite på ett rakblad.
Det är även därför jag kan låta hård när folk kommer till mig och beklagar sig över sina liv.
Det är klart man kan må dåligt i denna värld, och det är klart att jag finns där för andra men jag tycker ändå att problemen vi har här är så fåniga jämfört med deras.
Vi har inte samma smärtgräns som dem, vi ger upp för fort och är för envisa med att det är synd om oss och att ingenting kan bli bättre.
Alla i I-länderna borde ta lärdom av de som har det svårt, det är dem som lever livet på riktigt, det är dem som gör livet till en mening.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0